EnglishÄr popmusik kultur?
Skrivet av Tobias Nielsén / / Nyheter
Är popmusik kultur?
Givetvis är det så. Men det är inte samma sak som att kultur är föremål för kulturpolitik.
Jag har funderat mycket på detta. På vissa sätt är det en av anledningarna till mitt intresse för kulturekonomi och kulturpolitik. Det var tidigt tydligt för mig att ett område som ”popmusik” föll mellan alla stolar i det offentliga systemet, såväl kultur- som näringspolitik.
På fredagen på Folk och Kultur deltog jag i en panel med rubriken just ”Är popmusik kultur?”.
Det var ett seminarium som var av det sällsynta slaget att alla inte höll med varandra, att det var en känsla av krigstillstånd där inne i lokalen. Bakgrunden är att Svensk live har sökt stöd hos Kulturrådet, liksom hos Statens musikverk, och tycker sig vara felbehandlade av statens kulturpolitik.
Analysen är intressant — läs gärna rapporten ”Maktens musik”: I toppen finns ett tämligen välmående elitskikt och det är de här superproducenterna och artisterna som vi hör talas om. De tjänar mycket pengar, får mycket uppmärksamhet, och illustrerar på många sätt ”musikindustrin.
I botten finns Kulturskolan, körer, studieförbund — på många sätt en fantastisk grund som i nästa led gynnar musikbranschen.
Men som ett lager i mitten finns en kultur som inte får bidrag, och har svårt att på kommersiell basis finansiera sin verksamhet. Det handlar i många fall om arrangörer runt om i landet och tangerar den större frågan om stad kontra landsbygd (men inte bara, det finns mycket att säga om villkoren i storstäderna också).
Se gärna inspelningen nedan.
Det är intressant att popmusik nu har kommit dit att man vill likställas med jazz. Jag minns att det var ett skällsord för 20 år sedan i sammanhanget. Man skulle vara mer levande. Inte ett kulturarv.
Och sedan finns det massor att säga om kulturpolitikens struktur, hur vi har hamnat där vi har hamnat och hur trögrörlig den är. Jag brukar kalla det för Matteusprincipen: åt den som har ska vara givet. Det var Sven Nilsson som pekade på det och var bärande i inledningen som vi skrev ihop till antologin Framtiden är nu: Kultursverige 2040.