Stödsystem för filmen – Filmrabatter | 2

Skrivet av Volante / 22 juli 2010 / Research

Stödsystemen kan arta sig på flera sätt. För att sortera kan vi göra fem grundläggande distinktioner mellan olika typer av stöd.

1) Projektfinansiering eller företagsfinansiering

I de flesta fall i Europa är stöden riktade till särskilda filmprojekt eller filmproduktioner. I undantagsfall finns även former för att finansiera en serie projekt.

Några länder har också stöd till enskilda företag inom filmsektorn, då ofta till mindre företag på väg att etablera sig.

2) Generell eller specifik finansiering

Generella stödsystem är öppna för alla typer av audiovisuella produktioner (långfilm, dokumentärer, animerad film, barnfilm, tv, multimedia etc.). Många större länder har specifika fonder, medan mindre länder ofta sköter allt inom samma generella system.

Irlands incitamentssystem Section 481 är ett av få generella system, vilket medfört att de fortsatt locka till sig flera större tv-produktioner även sedan antalet filmproduktioner som spelats in i landet minskat. EU:s regelverk bromsar dock stödformer till fler närliggande sektorer, eftersom ”kulturella skäl” inte kan motiveras. Reklamfilmsproduktioner är inte berättigade till stöd.

3) Automatisk eller selektiv finansiering

Den avgörande skillnaden mellan automatiska och selektiva stöd är att för de senare sker ett aktivt urval av en jury eller en konsulent. De olika typerna av stödsystem är inte inbördes exkluderande utan används ofta parallellt.

Automatiska bidrag

Under 1990-talet införde många europeiska länder automatiska stöd kopplade till filmernas framgång. Motivet var att uppmuntra privata investeringar i populära filmer för att på längre sikt skapa en hållbar filmindustri. Ett sådant stöd kan grunda sig på flera olika variabler men bygger oftast på antalet biobesökare, likt det svenska publikrelaterade efterhandsstödet (PRS). Vid ett överslag för de publikrelaterade stödens storlek i Europa hamnar det på 13-14 procent av bruttosumman av biljettintäkterna.

Många länder har en nedre gräns för hur stor publik som krävs för att kvalificera sig för stöd. Vid sidan av publikantalet finns även andra kriterier som filmerna måste uppfylla.

I Ungern och Frankrike, exempelvis, påverkar en ”nationalitetsskala” hur mycket finansiellt stöd filmerna får, med poäng för om regissör, skådespelare och övrig personal är från det egna landet.

Selektiva stöd

Urvalsbidragen följer vissa uppställda kvalitativa kriterier och kan gälla såväl hela produktioner som specifikt stöd för manusarbete, postproduktion eller distribution.

Urvalsprocessen skiljer sig avsevärt åt över Europa, och återspeglar de politiska, kulturella, estetiska, och ekonomiska faktorer som ryms inom filmproduktion. Historiskt sett har kulturella kriterier varit viktigast för urvalsbidragen. Länder har velat stödja den nationella kulturen och inhemska språket. Även filmer för barn, minoritetskulturer, filmer med hög konstnärlig risk och experimentfilmer hamnar i den här kategorin.

Under 1990-talet blev det dock även vanligare att urval började göras på ekonomiska grunder, och att man värderade spridningen och den kommersiella potentialen hos filmproduktionerna. Här kan man jämföra med det marknadsstöd som SFI ger till filmer med stor publikpotential.

4) Förhands- eller efterhandsstöd

Förhandsstöd är tillgängligt direkt vid produktionsstart medan efterhandsstöd blir tillgängligt först efter att filmen är klar.

De automatiska publikrelaterade stöden är typiska efterhandsstöd. Dock kan det franska publikrelaterade stödet ses som ett förhandsstöd till producentens nästa film.

Att få pengarna först efter produktionen ställer ofta till likviditetsproblem för produktionsbolagen, vilket gjort att till exempel Irland omvandlade sitt stöd till att betalas ut på förhand, baserat på inlämnad budget.

5) Med eller utan återbetalningskrav

Den vanligaste formen är stöd utan återbetalningskrav eller med generösa sådana (s.k. soft money). Grundtanken har varit att stöden i första hand är för kulturella projekt som annars inte skulle kunna genomföras, och inte heller har möjlighet att betala tillbaka stöd med framtida intäkter.

Under senare år har det blivit vanligare med stödformer som uppmuntrar producenter att se till att deras kulturella projekt även uppnår ekonomiska mål och når stor publik, exempelvis SFI:s marknadsstöd.

Man kan dela upp stöden med återbetalningskrav i tre kategorier:

• Förskott med återbetalningskrav – Här får producenterna ett förskott som de måste betala igen från första intjänade kronan när de uppnått en viss vinst eller ett visst antal besökare.
• Lån – Stöd ges i form av lån med låg eller helt utan ränta.
• Offentliga samproducenter – Flera regionala filmfonder går in och investerar i filmproduktioner såsom samproducenter. Stödet ges mot krav på lokala motinvesteringar, samtidigt som de förväntar sig få ta del av eventuell vinst som medfinansiär.

***
Det här är den andra delen i Volantes serie Filmrabatter om hur olika länder i europa arbetar med stödsystem för filmbranschen. Serien bygger på rapporten ”Allt Räknas – Om rabatter och erbjudanden till filmproduktion i Europa” som producerats av Volante på initiativ av Filmregion Stockholm – Mälardalen hösten 2009.