Kulturting i Jönköping

Skrivet av Volante / 11 september 2012 / Research

Volante har på uppdrag av Jönköpings läns landsting tagit fram ett upplägg för en tvådagarskonferens om kulturpolitiska diskussioner på regional nivå.

Bakgrunden är den kulturpolitiska reform som genomförts i Sverige de senaste åren som syftar till en ökad regionalisering av kulturpolitiken. Kortfattat innebär reformen att regionerna, istället för staten, ansvarar för att fördela de statliga kulturmedlen som går till de regionala kulturverksamheterna. Reformen innebär också att regionerna är ålagda att ta fram regionala kulturplaner och att föra olika former av dialoger med verksamheter och alla som berörs av kulturpolitiken, inklusive medborgarna. Konferensen var alltså en avstamp för att ta ett nytt krafttag i den kulturpolitiska diskussionen i Jönköpings län.

Uppdraget gick ut på att i samarbete med uppdragsgivaren ta fram ett program med intressanta talare och att boka och sköta all övrig kontakt med talarna. I uppdraget ingick också att moderera de olika diskussionerna under konferensen. Vårt mål var att skapa en konferens med en balans mellan teoretikiska diskussioner och konkreta erfarenheter från praktiker.

I Jönköping inledde Bengt Göransson (kultur- och skolminister 1982-1989 och utbildningsminister 1989-1991), med att rasade mot en politisk retorik där ”medborgare” bytts ut mot ”skattebetalare”. Och att man som ansvarig inte formulerade sig själv i skrift utan allt oftare överlåter uppgiften åt talskrivare.

Konstnären Sira Jokinen Lisse är utbildad i New York men bor i lilla staden Motala. Hon reste frågan om nu konst och kultur ska vara för alla, då måste konstnärer känna att de kan bo på mindre platser, och där få uppdrag och känna att de kan verka i en tolerant miljö.

Lars Strannegård, professor på Handelshögskolan i Stockholm och redaktör för ”Den omätbara kvaliteten”, pratade om behovet att prata om kvalitet. Men att vi går mot snuttifiering i form av sifferbetyg. Gör de svenska dagstidningarna snart som de danska, som sätter sifferbetyg på konstutställningar?

En lång diskussion handlade om kulturhus. Luleås kulturchef Åke Broström berättade om de framgångsrika första fem åren med Kulturens hus — och utmaningarna framåt. I den efterföljande paneldiskussionen fick man känslan av att de multifunktionella husen är de bästa — Åke pratade om kulturella synergier, inte bara sett till antal besökare — och vi hörde om Gummifabriken i Värnamo där kulturen placeras bredvid företag och andra verksamheter. Men samtidigt fortsätter vi att se exempel på mer specialiserade hus. Spira i Jönköping är ju exempelvis ett scenkonsthus.

Mats Trondman, barn- och ungdomsforskare och professor i kultursociologi vid Linnéuniversitetet, var som vanligt oerhört underhållande — men också allvarlig med sina poänger. En handlade om vilka som får tillträde till kulturpolitiken, en punkt som alltid bör finnas med vid den här typen av kulturpolitiska diskussioner.

Dag 2 innebar dialog med länets politiker och forskaren Jenny Johanisson inledde med att analysera principen om armlängds avstånd. Hennes slutsats, som troligtvis är oväntad för de flesta, är att staten knappast är bättre än kommuner än landsting. Det finns minst lika mycket nepotism på statlig nivå som på kommunal nivå. Tänk på hur vissa personer återkommer i olika styrelser och vilka nätverk som har tolkningsföreträde både vad gäller kvalitet och hur kulturpolitiken ska tolkas.