EnglishNy statistik för musikbranschen
Skrivet av Joakim Sternö / / Nyheter
Idag bjöd Musiksverige in till presentation av ny statistik kring den svenska musikbranschen i en fullsatt sal på Konstakademien. Volante var med som initiativtagare och utvecklade metoden för att mäta musikbranschen 2011-2012 som i den här rapporten har uppdaterats. Till denna rapport har Volante även bidragit med siffror för sysselsättning och könsfördelningen och andel utländsk bakgrund i branschen och på beslutsfattande positioner.
Några siffror nämndes dock knappt under seminariet. Istället var det tre paneler som diskuterade branschens utveckling — vad som gjort att branschen befinner sig där den är idag och framför allt vad som krävs för att utvecklingen ska vara lika positiv som den varit under de fem senaste åren. Ganska befriande.
För det är ju så statistiken ska användas. Som en fond för de diskussioner som fokuserar på hur utvecklingen inom branschen kan fortsätta. Att intäkterna i musikbranschen ökat med 25 procent mellan 2009 och 2014 är trevligt och visar på en stark kraft men siffran i sig är ju inte så intressant även om siffrorna har en väldigt stark medial kraft. Det är vår ambition vi har med de statistikmätningar vi utvecklar och genomför, att statistiken kan bidra till att fatta mer välgrundade beslut men att diskussionen ska föras bortom de enskilda siffrorna.
De tre delvis överlappande panelerna diskuterade 1) musikbranschens hitfokuserade ekonomi och streamingstjänsternas utmaningar, 2) musikbranschens (och andra kreativa näringars) betydelse för Sverigebilden och exporten och 3) vad (närings)politiken kan göra för att stötta och stärka en fortsatt positiv utveckling. (Seminariet spelades in och vi länkar till inspelningen när den ligger uppe)
Kring det senaste temat har Musiksverige tillsammans med fyra andra branschorganisationer (däribland Dataspelsbranschen som representerades av Johanna Nylander i panelen) startat ett samarbete — Kreativ Sektor. De släppte nyligen en rapport där de presenterar en lista på olika åtgärder de ser att politiken skulle kunna bidra med.
Slutligen en kort reflektion. Vid en konferens kring kulturella och kreativa näringar som Tillväxtverket arrangerade i våras sa Robert Nilsson, tjänsteman på kulturdepartementet, att ”äntligen var undrens tid förbi”. Robert syftade på att ingen talare under konferensen hade talat om musikundret (eller något annat under). Jag tycker det var en ganska bra poäng. Musikundret, modeundret, dataspelsundret och så vidare, är inga under. De är resultatet av ett samspel av olika individers engagemang och ett infrastruktursystem. För det första alla de individuella förebilder som visat på att det är möjligt att lyckas och som också öppnat dörrar genom att inkludera och lyfta fram nya talanger. Allt från Abba till hur Max Martin arbetar och samarbetar med nya låtskrivare och skapat möjligheter för nya stjärnor som Shellback på världsmarknaden. Eller för den delen hur etablerade hiphopartister som Adam Tensta och Linda Pira arbetat aktivt för nya talanger, vilket har bidragit till att vi i Sverige har en så stor och levande hiphopscen idag.
För det andra handlar det om infrastruktursystem som exempelvis kommunala musikskolor, ett brett föreningsliv, estitiska skolämnen, tillgång till bredband och så vidare. Att ständigt tala om under riskerar att bagatellisera denna insikt och fortsätta behandla dessa näringar som något ”därutöver” och inte ”en del av basen” för olika satsningar, som Olof Lavesson i panelen uttryckte det. Det vore därför positivt om det här seminariet var sista gången undret användes som ett så flitigt begrepp.
