Varför är Stockholm så bra?

Skrivet av Tobias Nielsén / 15 december 2016 / Nyheter

Frågan ställs i relation till Oslo: Hvorfor er Stockholm så gode til å utvikle kulturelle næringer?

Det är kallt i Oslo, några minusgrader, men torr och ganska behaglig kyla. Vi är på plats i Kulturhuset och jag ska svara på frågor som jag stött på tidigare, men jämförelsen med Oslo och Norge kräver nya svar.

Vad förklarar egentligen Stockholms framgångar inom datorspel, mode, musik, litteratur, reklam, ofta i kombination med teknik? Omkring 40 procent av de kulturella och kreativa näringarna i Sverige finns i Stockholms län och bidrar med 6 procent av bruttoregionprodukten.

Norge på många sätt samma förutsättningar som Sverige

Ofta har jag och andra lyft fram faktorer som bra på engelska och kulturpolitik i grunden. Men detsamma gäller ju för Norge.

Vi kan lägga till förebilder samt samlokaliseringar och klusterfördelar (se webbkarta över kulturella näringar i Stockholms län för sektorns utbredning), och detta hänger ihop med tidigare framgångar.

Här är vi inne på något på viktigt: samarbete och konkurrens, på en internationell hög nivå i många fall, skapar en god cirkel. Ett konkret exempel är traditionen att musikproducenter som Max Martin bjuder in medproducenter och låter dem nämnas som upphovsmän. Och att det finns ett nätverk som hjälper varandra även i Los Angeles. Flera lirar till exempel innebandy ihop.

Jag konstaterar också att attityder har förändrats. Entreprenörskap är det nya svarta. Och att pop numera ses som en konst i sig, i bemärkelsen att det finns både ett erkännande – tänk Max Martin som får Polarpriset – och drivkraft att syssla med det populära.

Men jag vill lägga till ytterligare en viktig faktor.

Stort misstag att inte betona agenter och producenter

I Sverige finns fler stödjande och säljande aktörer i form av agenter, producenter och (musik)förlag. I princip handlar det om kunskap om upphovsrätt och värdekedjan, och en förmåga och vilja att ta initiativ och kontroll.

Sällan nämns de här rollerna och funktionerna i diskussioner om kulturekonomi och kulturella och kreativa näringar — men det är ett stort misstag. Dels utgör de inte sällan bolag som kan skapa stora värden, dels hjälper de andra aktörer att både komma ut och sälja.

Det här är det som gör att Jo Nesbö, exempelvis, har en svensk agent, Salomonsson Agency. Andra exempel handlar om företag som X5, Epidemic, United Screens, Acast, Spotify, Storytel – företag som bygger affärsidéer kring rättigheter på olika sätt.

Det var Linda Portnoff, tidigare medarbetare på Volante Research (bland annat med och utvecklade mätning av musikbranschen och modebranschen) och forskare på Handelshögskolan i Stockholm, och nu vd för Musiksverige, som vid en lunch konstaterade att Helsingfors saknar en (musik)förlagsbransch. Men samma situation gäller, tror jag, för Oslo. De multinationella musikbolagens nordiska kontor lades i Stockholm, vilket har lett till kunskap om och fokus på upphovsrättigheter och försäljning i högre grad.

***

Bakgrunden till dagen i Oslo är att Norge har en ny satsning på ”kulturella näringar”. 70 miljoner norska kronor samlas i en satsning som hanteras av både Innovasjon Norge och Kulturrådet. Arrangerar konferensen gör Kunskapsverket, ett nationellt kunskaps- och forskningscentrum.

Min fråga är egentligen: ”Hvorfor er Stockholm så gode til å utvikle kulturelle næringer?” Men jag vänder den till: Hur är det möjligt att utveckla kulturella näringar?

Börjar med att kritisera min egen modell.

Och jag börjar med att kritisera min egen modell, solsystemsmodellen, om betydelsen av skapande. Inte för att grunden inte är det viktiga – jag hoppas jag har betonat detta tillräckligt många gånger – men för att modellen riskerar att utelämna den viktiga funktionen som agenter och producenter har.

I stället för att tala om kulturella näringar är det kanske i vissa fall också bättre att säga upphovsrättsindustri, för att betona både vikten av rättigheter och sätta fingret på vad som skapar värde i kulturekonomin.

Jag nämner Stikkan Andersson som föregångare och förebild. Hans betydelse för Abbas internationella framgångar var avgörande. Historien säger att det var hans förtjänst att gruppen fick namnet Abba i stället för ”Björn & Benny, Agnetha & Anni-frid” – ett tämligen omständligt bandnamn, på alla sätt.

Men finns det utmaningar och hot för Stockholm? Absolut. Det är viktigt att se att mycket av det som sker nu är ett resultat av lyckosamma tillfälligheter och enstaka händelser, samt några strategiska insatser, de senaste 20 åren.

mättnad kreativitetens största fiende

Spotify har hotat om att flytta om bostadssituationen i Stockholm inte får en bättre lösning, och om inte programmering hamnar högre upp på agendan i Sverige.

Det finns exempel på företag och aktörer som lämnat Stockholm. Soundcloud finns i Berlin. Max Martin och musikproducentklustret har sin bas i Los Angeles. Flera företag – Mojang, King, Forsman & Bodenfors, X5 – har sålts till amerikanska aktörer. Så länge samspelet kan fortsätta, som mellan Los Angeles och Stockholm när det gäller musikproducenterna, kan flera noder befrukta varandra. Men det är inte givet att det förblir så.

Över huvud taget är mättnad kreativitetens största fiende.